Oj vad tiden går fort. Snart två veckor sedan jag skrev sist. Men det känns som att det kanske har gått 3-4 dagar. Dagarna bara springer iväg.

Melvin fortsätter att växa så det knakar. Och den utveckling man ser hos honom är ju helt fantastisk.Iofs händer det ju alla barn, men det är så fantastiskt att se på nära håll. Melvin är nu en bestämd liten man som vet vad han vill. Han är oftast glad, iaf när vi ägnar honom hela vår uppmärksamhet. ;-) Mamma och pappa är det bästa som finns, då skrattar han högt och pratar för fullt, eller ligger och myser. Hänga på pappas arm, eller stå i mammas knä tillhör favoriterna, och givetvis blomman från BB. Andra människor som mormor, morfar och moster går bra ett tag, när man är mätt och utsövd, men sen vill han till mamma eller pappa.

Den senaste tiden har han inte sovit några längre pass på nätterna, men han sover ganska mycket ändå. Det är bara mammas nattsömn som blir lite störd när det ska upp och ammas med 2,3,4 timmars mellanrum. Men jag får väl skylla mig själv som sitter framför datorn, eller läser, på nätterna också.

Det han däremot har börjat med när det gäller mat, är att han har börjat dra ut på mattiderna på dagarna. Oftast äter han som vanligt med 2 timmars mellanrum, men ett eller två pass om dagen börjar han dra ut till tre timmar. Och det är ju jätteskönt för då kan ju jag få lite möjlighet att komma någonstans vartefter. Kanske till och med kunna åka och träna. Men än så länge är det lite svårt att förutsäga vilka pass som kommer att vara så länge, så än så länge är jag låst. Mattias skulle iofs kunna mata på flaska som jag pumpat, men han tycker det är lite läskigt om inte jag finns iaf i närheten. När Melvin var mindre fick han jämt magknip när han ätit från flaska, och det kan han få nu med. Ofta beror det på att han äter så fort, och sväljer massa luft under tiden. Och nu håller han också på och ökar mängden mat han äter vissa mål, så det är svårt att veta om maten räcker. Och vår envise lille herre skriker som en tok om han inte får exakt så mycket mat som han vill ha, så snabbt som han vill ha det.

I övrigt så håller Melvin på att träna sina händer. Han har börjat gripa om saker, oftast filtar, täcken och handdukar. Men med lite hjälp så kan han även ta tag i leksaker om de inte är för stora. Och han älskar att tugga på saker. Han tuggar på sina egna händer, och våra om han får tag på dem. Han tuggar och biter, och blir till slut nästan hysterisk. Ser lite ut som ett vilddjur som sliter i ett köttstycke. Och han dreglar som en tok när han biter, kommer nog få börja med haklapp/scarf snart. Har även testat att ge honom en bitring och den biter han i med helt hysteriskt så det bara gnisslar i gummit. Igår kväll satt han till och med och bet i min ena bröstvårta när han tyckte att han var mätt under amningen. Och det var INTE skönt vill jag lova. Och då har han ju ändå inga tänder än. Efteråt bara skratta han. Busunge!!! Undrar om det är tänder på väg...

Han börjar också bli mycket stadigare i ryggen. Om han får sitta i ett hörn på soffan med stöd, och lite svagt bakåtlutad så kan han sitta själv. Han är sååå söt då.

Idag har han gett sin mamma lite skrämselhicka. På förmiddagen var han jättesnäll och precis som vanligt, kanske förutom att han sov lite länge. Vid 15 åt han mat, och sedan tog han, jag och moster en liten sväng och handlade lite blöjor med mera. Sedan vid 17 tänkte vi att pappa kunde mata lite, då jag pumpat ur en flaska. Men Melvin var inte alls lika intresserad, han åt knappt halva flaskan, kanske 60ml, var mer intresserad av allt runt omkring. Men jag tänkte inte mer med det, jag vet att han inte alltid äter lika mycket, kanske var det ett sådant tillfälle. Men klockan gick och han sa inget om mer mat. Vid 19 tänkte jag att nu måste han ju vara hungrig som åt så lite förut. Men inte då, han bara tjöt, ville inte ta bröstet, och sedan somnade han. Han sov till klockan var ca 20, då började jag bli nervös. Han ville fortfarande inte ha någon mat. Alltså bara ätit ca 60ml på 5 timmar. Stå upp, sitta ner, ligga ner, hänga på pappas arm. Vi hörde magen knorra, men han vägra. Bytte blöja flera ggr, men inget hjälpte. Klockan blev nio, fortfarande inte hungrig, bara gnällig. Vid kvart över nio somnade han igen och jag började bli desperat. Han kunde väl inte somna för natten nu utan att äta något?!? Vid tio gick vi upp för att lägga oss. Melvin vaknade då och låg och skrattade i sängen, vi bytte blöja, tog på pyjamas och busa lite. Men fortfarande ingen mat. Jag var gråtfärdig! 60ml på 7 timmar! Men samtidigt tänkte jag, han kanske har en matstrejkardag, även om han aldrig haft det förut. Om det är likadant imorrn, DÅ ska jag bli orolig.

Han blev trött igen, det är ju faktiskt hans sovtid, och han ville ha nappen. Då tänkte jag att jag skulle göra ett sista försök. Jag bullade upp med en kudde i knät, la honom vid bröstet med nappen i munnen, men så att han skulle kunna komma åt ordentligt (han brukar kunna åla omkring som en mask annars). Sedan tog jag ut nappen, och medans han fortfarande gjorde snuttrörelser med munnen, in med bröstvårtan. Och han åt!!! *jippi* Blev så glad. Och han åt, och han åt. Och åt lite till utan att knappt släppa bröstet en enda gång (förutom när jag bytte sida). Han måste varit vrålhungrig. Sedan började han gnälla lite, jag satte honom upp och då rapade han. Sedan sov han redan innan jag hann lägga ner honom i sängen. ;-) Vår älskling!

Bifogar en bild på honom, den är tagen 8e oktober, då är han ca 2,5 månader.

I övrigt så har vi fullt upp. Håller på och planerar inför dopet. Har äntligen fått iväg inbjudningarna, nu är det bara den förbaskade önskelistan som alla frågar efter. Jag vet väl inte vad Melvin önskar sig, eller vad vi ska önska åt honom. Jag är jättedålig på sånt. Jag tycker mest att det är kul att alla vill komma, och vi kan prata och fika lite. Men visst är det kul med presenter också.

Har bestämt vad det blir för något att äta efter dopet också. Det kommer att bli smörgåstårta och sedan vanlig tårta med kaffe. Smörgåstårtan bestämde jag direkt att jag skulle göra själv, men jag hade mina funderingar på om jag skulle beställa den vanliga tårtan. Men så fick jag ett infall av snålhet, och bestämde mig för att göra dem själv. Och typiskt mej, så kan jag ju inte göra bara en vanlig gräddtårta, utan jag måste ju fixa till den. Sagt och gjort, började kolla upp förslag på internet och en helt ny värld öppnade sig. Har ni sett hur mycket fina tårtor folk har gjort?!? Så jag vill också göra! Jag började med att kolla lite förslag på vad jag ville och vart man kunde få tag på grejer. Många affärer finns det ju på internet, men jag vill ju kunna klämma lite på grejerna först. Så jag hittade en affär i Linköping där jag kunde köpa sånt jag vill. Sagt och gjort, in med Mattias och Melvin och så drog vi iväg. Kom dit, okej de hade inte sååå mycket grejer jag ville ha, men jag hittade lite iaf. Bland annat hittade jag gråa/silvriga papperstallrikar till dopet, som ska gå i ljusblått och silver, så kan jag ha en blå duk. Det slutade iaf med att kom ut från affären nästan 900:- fattigare. Och eftersom jag inte vill stå som ett fån dan innan dopet när jag ska fixa tårtorna var jag ju tvungen att provbaka en där jag kan testa de olika grejerna. Dels nytt recept på tårtbotten, ny fyllning, och vit sockerpasta (som jag gjort själv) som överdrag istället för marsipan. Och givetvis dekoren. Rosorna insåg jag direkt att jag måste jobba med. Men det ska nog bli bra. Sedan fick mina föräldrar med respektive komma över på lite utvärdering av utseende och smak, och de blev väldigt nöjda.

Resultatet kan ni se här nere.

Så nu håller jag på och bakar tårtbottnar till dopet, som ska hamna i frysen tills det är dags. Och för att kunna fixa ännu finare dekorer så beställde jag ännu mer tårtfixargrejer från nätet för nästan 800:- *hihi*

Appropå något helt annat. Skrev ju i mitt första inlägg att jag skulle försöka berätta lite hur det går att bli av med mamma-kilona. Och det går väl så där, eller rättare sagt, det står still. Gick ner 15 kilo ganska snabbt, och sedan har jag stått still sedan dess. Har fortfarande ca 6-7kg kvar till vikten innan Melvin. Och det vet jag ju att det beror på att jag inte motionerar så mycket som jag borde, och att jag fuskar med att äta för mycket snask. Skulle jag bara åtgärda något av detta så skulle jag gå ner de sista kilona utan problem. Och mina ursäkter till att jag inte fixar det är lika många som de är dåliga. Men men...

Nu har jag iaf varit på efterkontroll. Allt såg bra ut, blodvärdet var jättebra. Fick beröm för att jag hade bra knipmuskler, de måste jag ha tränat ordentligt (jo, tjena, kanske 5ggr som mest). Och av stygnen syntes knappt några spår alls, syntes knappt att jag blivit sydd överhuvudtaget. Och så fick jag en spiral insatt på samma gång, så nu behöver vi inte oroa oss för några syskon till Melvin riktigt än.

Nej, nu ska jag hoppa i säng och läsa lite, och dricka vatten då jag är otroligt törstig (jag slarvar med att dricka, vilket märks när man ammar).