Jahoop, återigen har man gått över tiden.

Inte 11 dagar ännu som med Melvin, men tillräckligt mycket för att jag ska bli väldigt frustrerad!. Men inte så mycket att göra åt, bara att härda ut.

Var hos barnmorskan idag och beklagade mig lite, så då föreslog hon att vi skulle göra en hinnsvepning om det gick. Och tappen var tillräckligt mjuk så nu är det gjort. Hon trodde att det kanske skulle ta några dagar innan det satte igång, men om det sätter igång tidigare så fanns det inget som hindra för det var redo. På fredag har vi fått en ny tid, men då ville hon helst inte se mig. ;-) Och så fick jag givetvis den förhatliga tiden nästa onsdag för ställningstagande för när de ska sätta igång mig, om jag behöver gå så långt.

Sedan satte vi oss i bilen för att åka och slänga i oss lite mat innan M skulle till jobbet, och sedan dess har jag haft molvärk i magen. Vet inte om det beror på att hon varit nere och "grävt", eller om det är för att det kommer sätta igång. Jag vet ju iaf vilket alternativ jag hoppas på.   

Nu sitter jag här med Melvin som är på kanonhumör. Han vill gärna klättra i knät, jätteskönt när magen är stor som en badboll, stenhård och alldeles öm... not! Men så är det ju med tvååringar. Han vill också gärna sjunga, allra helst Imse Vimse Spindel. Han börjar nästan få koll på rörelserna nu. :-)

Igår var jag och Melvin och fixa antivirus till min mors dator, och på kvällen var hela familjen på kalas hos min morfar. Skönt för honom att snart kunna flytta tillbaka till huset efter alla renoverationer.

Just nu finns det två saker jag längtar efter. Dels att bebis ska komma (givetvis), men också att vi ska till Ullared i början av november.

Nej, nu kallar sonen igen. Måste gå.

Kramar om